Geovetenskap

Fråga 2024-03-25 från Cajsa Rye, 50 år.

Om solen blir varmare som med åldern, varför är inte det en anledning till att jorden får ett varmare klimat, dvs vår klimatförändring?

Svar från Veijo Pohjola, professor i naturgeografi vid institutionen för geovetenskaper.

Den snabbt stigande globala temperaturen vi har sett sedan 1950-talet, kan inte förklaras med en varmare sol, men kan förklaras väl med den antropogena förbränningen av fossilt kol.

Utvecklingen av en varmare sol är långsam och den ger mätbara effekter i skalan 10-100 miljoner år. Som ett exempel har solen blivit 1.4 ggr starkare under de 4.6 miljarder år planeten jorden har existerat. Det är en ökning med 40% på 4.6 miljarder år, 0.04% på 4.6 miljoner år, eller 0.00004% på 4600 år. Om ytterligare 5 miljarder år kommer solen att sluka planeten jorden.

Fråga 2024-02-16 från Daniel Weiland.

Jag har försökt förstå varför det blir högvatten på den motsatta sidan av jorden när månen befinner sig på andra sidan. Det är enkelt att förstå högvattnet på månens sida då månens gravitationskraft/centripetalkraft påverkar jordens yta men på baksidan tänker man att det borde vara tvärtom? Min gissning är att det beror på att gravitationsfältet kring månen ser ut lite som ett magnetfält och "böjer sig" runt jorden. Kan man förklara det här på något enkelt sätt för elever i mellanstadieåldern?

Här kommer två svar på frågan.

Det första svaret är från Johan Arnqvist, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper.

Ah, det är en klassisk luring med tidvattnet!

Såhär brukar jag förklara:
Jorden och månens rotation mellan varandra hålls i sin bana av två krafter. Dels är det gravitationen mellan jorden och månen (den drar dem mot varandra) och dels är det centrifugalkraften (den drar dem ifrån varandra och balanserar precis gravitationen så att avståndet förblir konstant). Gravitationen blir starkare ju kortare avstånd det är mellan två massor. Centrifugalkraften blir starkare ju längre avstånd det är mellan två massor (förutsatt att ett varv tar lika lång tid). Alltså är gravitationen är starkare än centrifugalkraften på den delen av jorden som är närmast månen och därför dras vattnet dit. På motsatt sida är centrifugalkraften starkare än gravitationen och där dras alltså vattnet bort från månen (och jordytan). Resultatet blir att vi får två "utbuktningar" av vattenytan. En riktad mot månen och en riktad bort ifrån den.

Det är en del "genvägar" i förklaringen, men de är kanske inte så farliga om det är till mellanstadieelever.

Det andra svaret kommer från Mattias Klintenberg, professor vid institutionen för fysik och astronomi.

För den som går på mellanstadiet så tror jag att man kan få en känsla för varför det är högvatten på den sida av jorden som pekar mot månen och samtidigt på den sidan av jorden som pekar bort från månen om vi tittar på jorden och månens vackra dans i rymden.

Jorden och månen snurrar runt varandra precis som när pappa Mattias dansar med dottern Elsa. Elsa och Mattias står med tåspetsarna mot varandra, håller i varandras händer och snurrar runt. Både Elsa (månen) och Mattias (jorden) känner att det drar ordentlig i armarna samtidigt som både Elsa och Mattias hår på baksidan av huvudet står rakt ut (vi snurrar ordentligt). Om vi nu tänker oss att håret istället är vatten på jorden så ser vi att det blir högvatten på den sidan av jorden som pekar bort från månen. Att det drar i armarna när vi snurrar förklarar att det blir högvatten på sidan som pekar mot månen. Mittemellan blir det lågvatten.

När dottern och pappan dansar så ändrar de form en aning (håret står ut på baksidan av huvudet och armarna blir lite längre) och på samma sätt ändrar jorden och månen form en aning när de dansar (snurrar runt varandra i rymden). Jorden och månen blir lite ovala och pekar mot varandra. Vi får därför högvatten på den sida av jorden som pekar mot månen och på samma gång högvatten på den sida av jorden som pekar bort från månen! Går man ett steg till så kan vi tänka oss den ovala formen som vattnet på jorden och en rund jordskorpa inuti det ovala vattnet. Eftersom jorden snurrar ett varv på 24 timmar ”i” det ovala vattnet så får vi två högvatten per dygn och två lågvatten per dygn. Vattnet snurrar egentligen med jorden men effekten blir precis som i vårt tankeexperiment.

Solen har också effekt på hög- och lågvatten men det är överkurs här.

Det faktum att också månen blir aningens oval gör att vi alltid ser samma sida av månen från jorden.

Fråga 2024-01-16 från Per Norén, 58 år:
Hur mätte man upp en världskarta på 1400-talet rent praktiskt?

Svar från Rickard Pettersson, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper.

Världskartor under 1400-talet var handritade och byggde mycket på sammanställningar av tidigare gjorda kartor och en del egen insamlad information från sjöfarare och upptäcktsresande om hur olika landbaserade landmärken förhöll sig till varandra. En viktigt källa var troligen Ptelomaios arbete (grek på 100-talet) som med hjälp av förhållanden mellan himlakroppar och matematik bestämde positioner för olika platser i den då kända världen.

Tyvärr var man på 1400-talet inget vidare på att ge referenser till vad man använt som underlag till sin karta och hur man samlat in informationen. Kunskapen om jordens form var ganska begränsad och kartografiteknikerna var relativt outvecklad, vilket gjorde att kartorna inte blev så exakta och ibland ganska fantasifulla beroende på författarens uppfattning av världen.

Från 1200-talet, med ett uppsving under 1400-tale, började så kallade portolankartor göras. De är praktiska kartor för sjönavigering, för att markera olika hamnar och segelrutter, som blev allt viktigare under den här tiden; för handel och erövringar av nya områden. Förhållandet mellan hamnar och segelrutter bestämdes med kompassriktningar och avstånd. Kompassen började under samma period komma i bruk i västvärlden.

Dessa kartor gjordes först för viktiga rutter runt medelhavet, men de stora sjöfartsnationerna på Iberiska halvön började ge sig längre bort och portolankartor skapades för delar av Afrika, Amerika och Asien. Portolankartorna var förhållandevis noggranna när det gäller avstånd och riktningar men brast i att de inte kunde ta hänsyn till jordens rundning, vilket gjorde dem svårare att använda på längre färder (exempelvis över atlanten). Exempelvis trodde Columbus att han kommit till Indien när han kom till Amerika mycket beroende på att han då trodde att jorden var mycket mindre än vad den faktiskt är.

Jag och en kompis hamnade i en diskussion kring huruvida ett snöfall på våren påskyndar snösmältningen eller inte. Jag hävdar att det inte gör det eftersom den totala massan som ska smältas blir större, han hävdar att det underlättar smältningen eftersom den nya snön lättare ombildas till vatten som då smälter den underliggande snön. Vem av oss har rätt?

Fråga från Mattias, 19 år, 2023-05-10:

Svar från Christian Zdanowicz, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper:
If the new snowfall is wet, as it often is in the springtime, and it comes in contact with a cold snow surface, refreezing may release latent heat, thus getting rid of the cold content in the underlying snowpack faster. In that sense, it may speed up melting. But only under those conditions. Whether or not added snow in the spring makes a differences in the final snowmelt date depends mostly on the quantity that falls, and the temperature afterwards. If you dump 10 new cm of snow in mid-April, but the temperature shoots up to +8 C in the next 2 days, it won't make much of a difference in the end date of the snowmelt period.

I don't know if the expression "cold content" has an equivalent in Swedish. It is an expression that quantifies, in essence, how much energy must be added (by refreezing liquid water in the snow) to bring the snowpack to zero degrees C (so that it can melt). It is equivalent to getting rid of the "cold content" stored in the snowpack.

Jag undrar vart allt vårt vatten kommer ifrån och hur det kan komma sig att just jorden har så mycket vatten? Vi har beteckningen H2O för vatten, alltså väte och syre. Vart bildas väte respektive syre ifrån? Hur kan syre bildas som finns i vatten långt innan det fanns något jordklot?

Fråga från Adrian, 42 år, 2023-04-25:

Svar från Roger Herbert, Universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper:
Det mesta av vattnet som finns på jorden tros faktiskt härstamma från isiga kometer som bombarderade jorden tidigt under jordens historia.

När vatten började ansamlas på ett avsvalnat jordklot kunde det brytas ned ("hydrolys") till syre och väte genom t.ex. energin från radioaktiv nedbrytning av olika grundämnen.

Alla vanliga grundämnen bildas i stjärnor och när jorden bildades så fanns syre och väte med i detta material. Syre och väte fanns dock inte som fria ämnen utan fanns i kemiska bindningar i till exempel silikatmineral.

Fråga 2023-01-11:
Varför snurrar vinden motsols i norra halvklotet i lågtryck och tvärtom i en anticyklon (högtryck), alltså medsols, vad är anledningen till detta även fast cyklonerna är i samma hemisfär.

Svar från Anna Rutgersson, professor i meteorologi:
Luften rör sig från högre tryck till lägre (atmosfären strävar mot att jämna ut skillnader, t ex tryckskillnader). Eftersom jorden roterar verkar corioliskraften på luften som rör sig, den får luften att vika av åt höger på norra halvklotet. Eftersom luften initialt rör sig från högre tryck mot lägre blir det motsatt rotationsriktning för högtryck och lågtryck.

Svar från Christoffer Hallgren, doktorand i meteorologi:
Det beror på tryckgradientkraften och Corioliseffekten. Tryckgradientkraften (som beror på skillnader i lufttryck) gör att det blåser in mot lågtryck och ut från högtryck. Lägger man till Corioliseffekten, som gör att vindarna böjer av åt höger på norra halvklotet, så blir konsekvensen att vindarna roterar motsols runt lågtryck och medsols runt högtryck på norra halvklotet.

Fråga 2020-09-28:
Är vattnet i havet kallast i mitten eller på havsbottnen? Fråga 2: Jag har hört att vattnet värms upp från havsytan ( p g a solvärme) och havsbottnen ( p g a jordvärme) till mitten, stämmer det? Det jag undrar är hur vattnet i havet värms upp.

Svar:
Havens värms upp av solen, uppvärmning från jordens inre är försumbar. Varmast vatten finns därför i det översta skiktet av haven och temperaturen avtar på större djup. På våra breddgrader där solinstrålningen varierar kraftig med årstiderna varierar också havens temperatur i det översta skiktet med årstiderna, kallare på vintern och varmare på sommaren.

Läs gärna mer här t.ex.:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hav
https://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/ytvattentemperatur-i-havet-1.6001

Vänliga hälsningar Erik
Universitetslektor vid Institutionen för geovetenskaper, Luft-, vatten- och landskapslära; Meteorologi

Fråga från Jennie 2020-09-03:
Hej, det vatten som finns är samma vatten som alltid funnits det blir varken mer eller mindre osv osv, men kan kan ju skapa vatten genom förbränning av ämnen som innehåller väte? Då bör det väl blir mer vatten eller bildas det andra föreningar samtidigt som gör att det hela tiden är samma ?

Svar:
Hej Jennie, din fråga har hamnat hos mig och jag ska försöka svara kort. Du frågar om förbränning och det är något som görs i en syresatt miljö. Ja, om du förbränner organiskt material så kommer vatten att släppas ut. Men varifrån kommer vätet som finns i organiskt material? Jo, det kommer från vattenmolekyler ursprungligen (t.ex. kan vi inte tillgodogöra oss vätet som finns i stenar). Så när man tittar på det större kretsloppet, som ibland kan ta miljontals år att snurra runt, så kommer vatten att tas upp av levande organismer för att senare släppas ut igen när de bryts ned (eller förbränns).

Hälsningar Roger
universitetslektor vid institutionen för geovetenskap, Luft-, vatten- och landskapslära; Hydrologi

Igår 2018-10-20 inträffade ett jordskalv på 3, 0 i Hille Gävle där jag bor. Det var en rejäl skakning. Läste att det skett 3 andra jordskalv i Sverige i år runt 3, 0 också och att det ansågs ovanligt. Finns det någon teori om varför flera lite kraftigare jordskalv sker just nu i Sverige? Är detta något vi kan förvänta oss framöver i Sverige? Och kan man i så fall förvänta sig att fler kommande jordskalv kommer att ha samma epicentrum?

Svar: Skalvet i lördags norr om Gävle var det fjärde skalvet i år i Sverige med magnitud 3 eller större. De tidigare var skalven utanför Boden i februari, med magnitud 3,1, utanför Skara den 23 juni med magnitud 3,2 och skalvet söder om Kalix den 27 juni med magnitud 3,3. Vi har ett till två skalv över magnitud 3 per år i Sverige i genomsnitt, men det varierar lite upp och ner. 2013, 2011 och 2006 hade vi inga skalv av den storleken medan vi 2015 också hade 4 stycken.

Det finns inget som tyder på att antalet större, eller mindre, jordskalv i Sverige ökar med tiden. Jordskalven styrs av de tektoniska plattornas rörelse över jordytan, och de rörelserna ändras inte mycket på flera miljoner års sikt. Spänningarna som plattrörelsen skapar i den svenska jordskorpan utlöser dock inte skalv i en helt jämn ström utan ibland är det lite fler, och ibland lite färre.

De flesta jordskalv i Sverige sker längs Norrlandskusten från Gävle till Haparanda och i ett område runt Vänern. De lite större skalven sker i huvudsak också i dessa områden, men ibland på helt oväntade platser, som tex skalvet med magnitud 4,1 söder om Sveg 2014. Chansen, eller risken, att ni får ytterligare ett lite kraftigare skalv i Gävle är mycket, mycket liten. Det troligaste är att det sker någon annan stans.

Fråga inskickad av Anna 43 år, besvarad av Björn Lund, seismolog och universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper, geofysik; Svenska nationella seismiska nätet.

I väldigt stora drag kan man säga att Golfströmmen bildas (som andra havsströmmar) av vinden. Havsytan skapar friktion mot vinden vilket gör att vinden trycker vattnet i samma riktning. Närheten till land (längs östkusten på Nordamerika) hjälper också till.

Högtryck och lågtryck påverkar vädret mycket. Till lågtryck hör fronter, varmfronter och kallfronter, som är gränser mellan varma och kalla luftmassor. Kring dessa gränser uppstår mycket ”väder”, t.ex. stora regnområden, kraftigare vind, därför sammankopplar vi ofta lågtrycksbetonat väder med det vi i vanligt tal kallar för ”dåligt väder”.

Något som är kännetecknande för centrum på högtryck däremot är svag vind, här brukar det blåsa väldigt lite. Inga fronter kopplas heller till högtryck varför vi oftast kopplar samman dessa till ”vackert väder”. På somrarna t.ex. så är det oftast klart och soligt vid högtryck.

Fråga inskickad av Julia 14 år, besvarad av Erik Sahlée, Universitetslektor vid Institutionen för geovetenskaper, Luft-, vatten- och landskapslära; Meteorologi.

Vulkaner bildas när het magma, d v s smälta bergarter, från jordens inre stiger mot ytan. Detta sker nära plattgränser (jordskorpan består av rörliga plattor), när en platta dyker ner under den andra och smälter eller där två plattor glider isär. Sverige ligger inte nära någon plattgräns, därför bildas inga vulkaner i Sverige. Men längre bak i tiden har det funnits vulkaner i Sverige som inte är aktiva längre och är nervittrade.

Innan man svarar på denna fråga måste man veta var jordbävningar sker. De flesta jordskalv sker längst med plattgränser där plattorna glider längst varandra och utlöser stora krafter.

Det finns tre stora zoner på jorden där stora skalv är vanliga; där plattor glider isär (t.ex. mitt Atlantryggarna), där plattor rör sig mot varandra (t.ex. Japan, Himalaya) och där plattor glider förbi varandra (t.ex. San Andreas förkastningen). Det största jordbävnings-bältet går längst med Stilla havets rand, från Chiles kust till södra Alaska, över till Japan och ner via Filippinerna, Nya Guinea till Nya Zeeland. Här finns unga, växande bergskedjor och djupa havsgravar som förändras och ger upphov till jordskalv.
Jordbävningar är mycket vanligt förekommande på jorden. Fastän de flesta människor aldrig upplever något skalv så är risken för en jordbävning nästan 100-procentig varje dag. Många jordskalv sker dock i de stora haven eller är för små för att märkas.

Det sker jordskalv i Sverige också trots att Sverige inte ligger nära någon plattgräns. Men de flesta jordskalven så små (under 4,0 på Richterskalan) att det inte märks av människor utan uppmäts av instrument (seismograf). Jordbävningar i Sverige bildas när spänning (som har bildats i berggrunden under istiden) utlöses i samband med landupphöjning efter försvinnandet av inlandsisen.

Under Sveriges geologiska historia har det skett många vulkanutbrott och jordbävningar. Även idag sker jordbävningar per år i Sverige. Men de är så svaga att vi inte alltid märker dom. Däremot kan dom mätas med känsliga instrument (seismografer). Jordbävningar sker eftersom jordskorpan i Sverige (Baltiska skölden) anpassar och reser sig efter att ha blivit nertryckt av ett ca. 2 km tjockt istäcke (inlandsisen) som försvann för drygt 10 tusen år sedan.

Vulkanutbrott däremot förekommer inte idag i Sverige. Men det finns ganska gott om vulkaniska bergarter (stelnade lava, vulkanisk aska, malmbildningar) från olika tidsperioder. De äldsta är nästan 2 miljarder år och finns t ex norr om Uppsala (Vattholma och Dannemora) . I Blekinge finns 1400 miljoner år gamla vulkaniska bergarter. I fjällkedjan finns vulkaniska bergarter som är knappt 500 miljoner år. De allra yngsta finns i Skåne där finns rester av vulkaner från perioderna Jura_Krita, som var för ungefär 200-150 miljoner år sedan.

Oftast några veckor innan, kanske lite längre. Hur lång tid exakt är svårt att svara på eftersom vulkaner är väldigt olika. Från vissa flyter lavan ur ganska lugnt, andra är explosiva. Att ett vulkanutbrott är på gång märks ofta genom att vulkanen börjar pysa ut gaser och vattenånga. Dessutom börjar det ske små jordskalv som man kan mäta med känsliga geofysiska instrument. Då kan man se att dom små skalven ökar när utbrottet närmar sig.

Hur bildas olja? Det finns vissa förutsättningar som måste uppfyllas för att olja bildas och samlas till en ekonomisk mängd. I gulf-området uppfylldes alla dessa förutsättningar för både bildandet av oljan och dess samling som “oljepöl”. Olja bildas av organiskt material som samlas i havsbottnar och täcks av tjocka lager av sediment. Tryck och temperatur omvandlar det organiska materialet till olja som migrerar (rör sig) uppåt mot ytan genom bergarters små porer. Om den når ytan går den förlorad. Men om dess migration förhindras av en icke porös bergart (t.ex. lersten), samlas oljan under den och utgör en tunn pöl. Men, om den oporösa bergarten är till exempel veckad, då bildas en oljefälla där oljan samlas på ett ställe för att kunna utvinnas. Där Saudi Arabien ligger idag fanns det ett stort hav (Tethys). Klimatet var rätt för små organismer att frodas i detta hav. I detta hav begravdes stora mängder av organiskt material och täcktes av tjocka lager av sediment. Sedimentlagren komprimerades till hårda bergarter medan organiska materialet omvandlades till olja. Havet stängdes när Arabiska plattan kolliderade med iranska plattan och sedimentära bergarterna veckades och bildade Zagros bergskedjan. Oljan som hade samlats i porerna av sedimentära bergarterna fångades upp i vecken som utgör oljefällorna.

Jordens dragningskraft ( = tyngdkraft) kommer från alla delar av jorden inklusive jordens kärna. Tyngdkraften uppstår på grund av gravitationen, vilken är den attraherande kraft som verkar mellan alla materiekroppar. Ju större massan är och ju mindre avståndet mellan massorna är, desto starkare blir dragningskraften.
2/3 delar av jordens massa finns i manteln och 1/3 finns i jordens kärna (yttre + inre kärnan). På grund av det och också på grund av jordens storlek och klotform, kommer den största delen av dragningskraften, som vi känner vid ytan, från manteln. Uppskattningsvis kan man säga att dragningskraften från jordens kärna bidrar med kanske en tredjedel till vår vikt.

Jordens kärna är inte direkt påverkad av vulkanutbrott eftersom magma inte kommer från så djupa områden. Avståndet till kärnan är ungefär 2900 km medan de djupaste vulkanutbrotten kommer från den övre manteln på omkring 150 km djup. Så länge det finns energi i jordens inre skapas ny magma från fast material genom smältningsprocesser orsakade av kemiska reaktioner och lokala förändringar och variationer i temperatur, tryck och kemisk sammansättning. På grund av det höga trycket uppstår det aldrig något ”luftrum” (d v s hål) efter det att magman har lämnat magmakammaren djupt ner i jorden. Material från omgivningen expanderar, rör sig in och fyller omedelbart upp den tomma volymen efter magman.

Det är inte möjligt idag och mycket troligt förblir det omöjligt i framtiden. Man har lyckats borra ned till drygt 12 km djup och det är bara en tredjedel av jordskorpans tjocklek under kontinenter. Förhållandena i jordens djupa inre är väldigt extrema. I 3,5 km djupa guldgruvor är det cirka 55°C. På 35km djup under en kontinent är det ca 350-550°C och i jordens kärna stiger temperaturen upp till 5500 grader, d v s bara lite kallare än på solens yta.

En annan orsak till att man inte kan gräva sig genom jorden är att det blir så höga tryck att det inte går att skapa hål på stora djup. De trycks helt enkelt ihop eftersom det ligger så mycket tungt stenmaterial ovanpå. I kärnan är trycket cirka 3.6 miljoner atmosfärer. Avståndet, räknat genom jordens mittpunkt, är 12742 km. Dessutom befinner sig jordens inre i ett dynamiskt läge. Konvektion uppstår både i manteln och i den yttre kärnan, som består huvudsakligen av järn i flyttande form! Det djupaste hålet människan, med mycket stora svårigheter, har kunnat gräva med dagens teknologi är cirka 10 km.

Därför att den hålls ihop av gravitationskraften. Det har föreslagits av en del geologer att jorden har blivit en tredjedel större under sin 4 600 miljoner långa historia på grund av ändringar i kärnan och undre manteln, d v s att dom delarna skulle ha vuxit, men den iden är inte allmänt accepterad.

En äldre teori under 1800- och början av 1900-talet var att jorden krympte. Man menade då att jorden från början varit ett smält klot som krympte när det stelnade och blev allt kallare. I den teorin brukade man jämföra jorden med ett äpple som torkade och krympte. Skrynklorna som blir i äpplets skal skulle motsvaras av bergskedjor på jordytan, d v s att bergskedjor bildades därför att jordskorpan blev skrynklig på den krympande jorden. I dag vet man att bergskedjor bildas genom plattektonik, d v s att plattorna kolliderar och att jorden inte krymper även om den sakta svalnar inuti.

Det skulle inte vara speciellt klokt eftersom farliga ämnen kan spridas med grundvattnet och förgifta människor, djur och växter. Det är därför man t ex gör så noggranna undersökningar innan man bestämmer sig för var man kan förvara utbränt kärnbränsle på 500 meters djup i berggrunden. Innan man bestämmer sig för en sådan plats undersöker man till exempel om berggrunden är sprucken (den måste vara stark), om det finns mycket grundvatten och hur det strömmar i sprickorna, om det förekommer små jordskalv som kan skada förvaret och och många andra saker. För att "se" in i berggrunden använder man många olika mätmetoder och borrar många hål ända ned till 1000m djup eller ännu djupare. För att få förvara bränslet måste man till och med kunna visa att en ny inlandsis inte kan skada förvaret med dess innehåll.

Stenarna har bildats från stjärnorna, sedan stjärnorna exploderat klumpar stoftet ihop sig och blir till stenar i planeter så som vår jord.

Den vanligaste bergarten är basalt som finns på havets botten och på Hawaii samt på Island.
Ett av de ovanligaste mineralen är diamant, men det finns en gruva i Värmland där man har hittat en ännu sällsyntare mineral, nämligen värmlandit och sverigeit.

Stalaktiter och stalagmiter är droppstenar i grottor. Stalaktiterna hänger från taket och bildas av kalkhaltigt vatten som droppar neråt. När dropparna når grottans golv bildas stalagmiter där.
Stalaktit: t som i tak; stalagmit: m som i mark.

Berg bildas när kontinenter kolliderar med varandra och pressar ihop bergarter eller i samband med vulkanutbrott. Hur högt ett berg blir beror på tjockleken av bergarterna som pressas ihop och hur länge kollisionskraften varar samt hur effektivt vittringen är.

En vulkan också kan bilda ett högt berg av stelnade lava och vulkanisk aska som samlas på vulkansluttningar under en längre period. Men en våldsam eruption kan spränga en stor del av berget i luften inom loppet av några minuter och minskar dess höjd.