Extremväder förstärker sociala ojämlikheter

KRÖNIKA

9 september 2021

Man som flyr från sitt hem under en översvämning.

Varför inte kombinera den samhällsvetenskapliga forskningen om ojämlika effekter av extremväder med de verktyg för förutsägelser som klimatvetenskapen erbjuder?" skriver Gabriele Messori.

KRÖNIKA. Det är ofta de som är socialt eller ekonomiskt marginaliserade som är mest sårbara och upplever de största effekterna av extremväder. Det skriver Gabriele Messori, docent i meteorologi, som forskar om extrema klimathändelser, i samarbete med forskare inom samhällsvetenskap.

Gabriele Messori, docent i meteorologi vid Uppsala
universitet. Foto: Mikael Wallerstedt

Vi ser ett ökat antal extrema klimathändelser i världen, och Sverige är inget undantag. Sommaren 2018 förde med sig höga temperaturer och torka utan motstycke i större delen av landet, och på senare tid har det fallit rekordmycket regn i mellersta Sverige. På grund av de pågående klimatförändringarna kan vi förvänta oss att fler klimatrekord ska slås i framtiden, och det som idag ses som extremt kan bli normen.

Som klimatforskare har mitt intresse för extrema klimathändelser i stort sett begränsats till deras fysiska ursprung och förutsägbarhet. Frågorna jag har ställt mig själv under de senaste åren är ungefär: Vet vi varför ett givet extremväder inträffar? Kan vi förutse när och var det kommer att hända? Kan vi beräkna om det kommer att bli mer eller mindre troligt under de kommande decennierna? Länge trodde jag att detta var tillräckligt: det fysiska ursprunget för extrema händelser är ett intressant vetenskapligt ämne, och forskning kring förutsägbarheten har ett tydligt samhällsvärde.

Nyligen råkade jag sitta på ett tåg med en kollega som arbetar med politisk ekologi, som öppnade mina ögon för att ur ett samhällsperspektiv börjar den intressanta delen när den extrema klimathändelsen är över. Extremväder förvärrar redan existerande sociala ojämlikheter: det är ofta de som är socialt eller ekonomiskt marginaliserade som är mest sårbara och upplever de största effekterna. I de senaste översvämningarna i storstadsområden i södra USA, har till exempel svarta och latinamerikanska minoriteter påverkats oproportionerligt mycket jämfört med vita medel- och höginkomstagare. Detta är kanske helt uppenbart för en samhällsvetare, men det är något som många klimatforskare inte har tänkt så mycket på.

Å andra sidan upptäckte jag att förutsägelser – till exempel att försöka bygga ett scenario för hur en framtida, aldrig tidigare skådad översvämning kan påverka de olika samhällsgrupperna i en given stad – är ovanligt inom många samhällsvetenskaper. Detta står i kontrast till klimatvetenskapen, där prognoser och klimatscenarier är rutininsatser.

Varför då inte kombinera den samhällsvetenskapliga forskningen om ojämlika effekter av extremväder med de verktyg för förutsägelser som klimatvetenskapen erbjuder? Det är precis vad jag och min kollega har försökt göra sedan den ödesdigra tågresan. De första resultaten är lovande, och vi utvecklar för närvarande en rad scenarier för effekterna av framtida, extrema klimathändelser på olika samhällsgrupper. Vi kallar det Social-Environmental Extremes Scenarios Approach. Detta gemensamma tillvägagångssätt är nyckeln till att säkerställa en socialt rättvis anpassning till framtidens extremväder, eftersom det första steget för att minska ojämlikheter är att bli medveten om dem.

Gabriele Messori, docent vid institutionen för geovetenskap, Uppsala universitet

 

Läs mer

Tillsammans med kollegor från hydrologi och samhällsvetenskap har Gabriele Messori nyligen författat en artikel om socialt och miljömässigt extrema scenarier: Scenarios of Human Responses to Unprecedented Social-Environmental Extreme Events