Biolog – hur blir en det?

2018-09-18

"Drivkraften för mig är att synliggöra och diskutera processerna som påverkar vår utbildning och kanske gör oss mindre framgångsrika," säger Katerina Günter, doktorand i genusvetenskap.

Hösten 2017 blev Katerina Günter universitetets första doktorand i genusvetenskap med inriktning mot ämnesdidaktisk forskning inom biologi. "Syftet med min forskning är att bidra till att utveckla biologiutbildningen på högre nivå. Jag vill blottlägga vilka processer som påverkar studenternas identitetsutveckling, vägval och etablering inom biologin och akademin." 

Inbäddat i ett av Botaniska trädgårdens lummigaste hörn ligger Centrum för genusvetenskap. En avundsvärd studiemiljö för de flesta, och ett veritabelt paradis för en biolog. Här hamnade Katerina efter att ha skrivit sin masteruppsats i systematisk biologi på Evolutionsbiologiskt centrum, EBC, i juni 2017. Ett drygt år tidigare kom hon som Erasmusstudent till Uppsala från Freiburg. Hennes intresse för genusvetenskap och ämnesdidaktik väcktes dock redan när hon studerade biologi och undervisade på Heidelbergs universitet.

– Då började jag fundera över vad man som student förväntas lära sig och göra för att vara en legitim del av biologiområdet. Vad krävs för att ta nästa steg i ens karriär som student? Studenter jag talade med berättade att de kände sig obekväma i olika sammanhang utan att veta varför och var tvungna att tänka över hur de betedde sig på ”rätt sätt”. Där och då blev det så tydligt vilkas röster som fick utrymme att bidra i en viss situation eller ett rum, på grund av maktstrukturer och hierarkier.

När Katerina först kom till Sverige förbluffades hon av studenters och lärares sätt att interagera med varandra. Det kändes väldigt ovant att tilltala lärarna med förnamn och att fika med dem, samtidigt som hon verkligen uppskattade det. Hon märkte också den positiva påverkan interaktionen hade på studenternas prestationsförmåga och deras upplevelser av akademin.

Synar universitetsmiljön

Även om de akademiska hierarkierna kanske inte är lika synliga i Sverige som i Tyskland, tror hon att universitet som formats i samma internationella kultur präglas av likartade förhållanden.

– På universitetet reproducerar vi normer, hierarkier och strukturer som vi har lärt oss under vår utbildning; de lever kvar i klassrummet och i labbet. Det är drivkraften för mig – att synliggöra och diskutera processerna som påverkar vår utbildning och kanske gör oss mindre framgångsrika.

När den tvärvetenskapliga doktorandtjänsten på Centrum för genusvetenskap lystes ut kände Katerina att den var som klippt och skuren för henne. Det första året kastade hon sig över introduktionskurserna i genusvetenskapens teori och metoder, ämnesdidaktik och svenska. Peppad och nyfiken började hon också undervisa kurserna Fysiologi liksom Organismernas evolution och mångfald på EBC. Dessutom höll hon i feministiska stadsvandringar i Uppsala. Och började samla in material till sin egen forskning. En och annan lärare har tyckt att hon bör dra ner på ambitionsnivån, säger Katerina och skrattar.

Vad driver dig?

– När jag pratar med studenter från alla möjliga bakgrunder och hör om deras erfarenheter och tankar kring biologin, vad det är som motiverar och påverkar dem - då får jag en väldigt bra känsla av att ha möjlighet att kommunicera deras tankar.

Till skillnad från biologiforskningens huvudsakliga fokus på mätningar och kvantifierbara resultat  involverar forskning i genusvetenskap ofta textanalyser, intervjuer och observationer - kvalitativa metoder. Katerina håller som bäst på att tolka studievalsmotiveringstexter som skrivits av biologistudenter på främst kandidatprogrammet de senaste åren. Senare i höst ska hon intervjua några av dem. Även studenter från andra ämnesområden har erbjudit sig att svara på hennes enkät, så det finns uppenbarligen ett stort intresse att berätta om sina erfarenheter.

– Visserligen utforskar mitt projekt hur specifikt biologistudenter utvecklar sina identiteter som ”biologer” under sin utbildning, men det kan givetvis appliceras på många andra områden inom akademin. Jag hoppas att det här fyraåriga projektet i längden ska påverka undervisningen generellt på universitetet. På så sätt kan det även få bäring på resten av samhället och intressera den stora allmänheten.

Tvärvetenskapligt samarbete mellan doktorander

Katerina är dock inte den första doktoranden med en fot vardera i genusvetenskap och naturvetenskap på Uppsala universitet. Anna Danielsson som studerat fysikens didaktik med ett genusperspektiv är idag professor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Samma inriktning har två andra doktorander som Katerina jobbar med, Johanna Larsson och Anders Johansson; andra återfinns inom datavetenskapen.

– Men det var hög tid att börja med biologin!, konstaterar Katerina.

Fast allt har inte gått som på räls. På en introduktionskurs  i början av hennes doktorandstudier ställde Katerina några frågor om utmaningarna med att jobba tvärvetenskapligt. Svaret hon fick från den inbjudne föreläsaren överrumplade henne: om hon inte kände sig säker i den akademiska miljön på grund av sin tvärvetenskapliga position borde hon helt enkelt lämna akademin.

– Jag blev desillusionerad och det behövdes mycket uppmuntran från mina kollegor och vänner för att jag skulle komma över det. Och nu håller jag inte alls med! Man får väl känna sig osäker ibland, det visar att man befinner sig i gränslandet till någonting nytt.

Längre fram hoppas hon kunna presentera studier där hon även intervjuar lärare om deras perspektiv.

– Hur ser de på sig själva och hur de påverkar studenterna? Vad tycker de är viktigast att kommunicera till sina studenter för att de ska bli bra biologer, bra forskare, bra lärare? När vi börjar föra de här samtalen, då börjar processerna som på lång sikt kommer att påverka vår syn på undervisningen.

Läs mer om Centrum för genusvetenskap och institutionens tvärvetenskapliga forskning.

 

Anneli Björkman